Det här med barn …

Jag fyller 30 nästa vecka och firar med en lunch någon vecka senare. På lunchen har jag bara bjudit vuxna.

Orsakerna är väl tre till antalet;
• Skulle alla ta med sina barn pratar vi om cirka 25 barn. Fler än på många barnkalas.

• Lunchen hålls på lokal och 25 barn skulle innebära en merkostnad på cirka 15 000 kronor.

• Vi vill inte ha med barn på festen.

Idag är Johan och jag frivilligt barnlösa. Vi har alltså aktivt fattat beslutet att vi inte vill ha barn. (För tillfället? För alltid? Det vet vi inte nu.) Vi är inte barnkära utan gillar barn enligt samma princip som vi gillar vuxna: om personen är trevlig och ”likeable” gillar vi personen. Att gå på vuxenkalas med 25 barn är nog min version av helvetet …

Inga av de vuxna inbjudna har med ens ett ord klagat på att deras barn inte är bjudna. Ändå känner jag hela tiden att jag måste använda argument ett och två ovan för att förklara mig. Varför är det så?