Fotograf?

Fotograf har varit ett svårt ämne för oss. Jag är uppvuxen i en mediefamilj där bilder förstås var viktigt. Fick följa med på Årets bild-galan när jag var 15 år. Sambons farfar var fotograf, svärfar är superintresserad av foto, sambon likaså. Johan är mycket duktigare än jag, men vi har båda ordentlig utrustning och fotar gärna.

Mardrömmen för oss är klassiska bröllopsbilder. (Nej, ok, humoristiska bilder där hon släpar honom etc vore värre). ”Vaselin på linsen” som sambon kallar det. Romantiska, lite blurriga bilder som osar puttinutt. Vi vill ha dokumentärt. Gärna en del svartvitt.

Min pappas flickvän jobbar på en bildbyrå. Så vi beskrev vad vi ville ha och frågade om hon kände några bra. Hon listade fyra av branschens allra bästa. Gärna, sa vi, men det finns ju ingen chans. Men hon ville testa, och började med att ringa mitt absoluta toppnamn. Han sa ja.

Vi har inte pratat pris än, så allt kanske går i stöpet (en av Sveriges bästa fotografer, som vinner pris på pris, måste ju vara svindyr?). Men han sa ja.