Behövs internationella kvinnodagen? I många år sa jag nej. Helvete vad fel jag hade.
All form av inkludering är viktig. Tvålmaskinen som bara funkar på vita människors hud, kläderna som har olika djupa fickor, eller inga fickor alls, beroende på om det är herr- eller damkläder och tusentals liknande historier bevisar det.
För mig handlar internationella kvinnodagen om just det, inkludering. Kvinnor världen över har fortfarande lägre lön, lägre pension, sämre möjligheter i arbetslivet, sämre tillgång till utbildning, inte rätt att bestämma över sin egna kropp. Det är inte ok. Det behöver vi alla slåss mot. Internationella kvinnodagen handlar om det. Kriget för jämställdhet.
För ett tag sedan postades ett inlägg i en Facebookgrupp jag är med i (ja, jag har frågat om jag får dela det): ”Vi pratar strategi och mål på ett stormöte. Känner mig svagt oengagerad. Talaren lägger upp nästa bild i presentationen. Det är en klassisk allegori, en person som kämpat sig upp på en bergstopp och blickar ut över bergskedjan. Vi har nått ett mål, nu tar vi sikte på nästa. Varför känner jag mig plötslig mer engagerad och peppad? Jo, det är en kvinna på bilden. Och talaren pratar om vår organisation som en ”hon”. Det är magiskt vad lite representation kan göra.”
Det är magiskt vad lite representation kan göra. Och det är klart det är det! Om kvinnor ska känna sig hemma behöver de se att det finns andra kvinnor på plats. En självklarhet kan tyckas. Definitivt, men det är idag inte en självklarhet. Därför måste vi slåss för att det blir det.
Det var därför vi döpte våra mötesrum efter kvinnliga rebeller på mitt förra jobb. Det är därför jag har coola kvinnor som stickers på min dator. Det är därför jag är så glad att få jobba med Heroes, som drivs av två urstarka kvinnor.
Det finns tusen och tusen åtgärder som vi alla behöver vidta för att uppnå jämställdhet. Ett av dem är att ta plats. Eftersom det är magiskt vad lite representation kan göra.
Och, ps, du säger väl inte grattis dag? Bild av Jessica Hallbäck.
